Född till tönt

Så.

Jag har inte skrivit om det här i boggen än, men som några vet så somnade jag på bussen på väg till jobbet förra söndagen och fick då åka upp till umeå. Ganska klantig/oturlig sak så att säga, men jag tänkte inte mer på det.

Men nu undrar jag inte om jag är förföljd av otur och allmän fittighet. Idag kom jag hem efter skolan vid kvart över tvåtiden, hämtade posten, hälsade på svartingen och gick för att gå in i mitt älskade hus med element och andra varma saker. Då upptäcker jag, till min stora förtret, att jag är utelåst utan nyckel. Far var i Härnösand och Bror i Sundsvall, så jag börjar ringa runt som en idiot för jag var stressad över att hinna göra mat innan jobbet. Då kommer något géni (förmodligen emil) på att grannarna nog har en nyckel. Så jag går genom snön till dom och frågar, jag får pröva alla nycklar som finns och efter ett par turer fram och tllbaka i snön så får man bara konstatera att dom inte har någon nyckel. Så iskall, blöt och irriterad så får jag sitta och vänta på att bror ska gå från stan till richard, hämta bilen där och köra hem. När dom väl kommer hem är klockan så mycket att jag missar bussen.

Just sån här skit, småsaker som gör allt fel, riktigt sura jävla grejjer, dom händer hela tiden nu! Jag känner mig som en jävla Kalle Anka med all jävla otur jag har!

Jag varnar er, träffar jag någon som ens påminner om Alexander Lucas så är det den människan som kan hälsa hem. Jag plockar den ankjäveln långsamt och levande, det kan jag lova.


In other news, den här videon är jättesnygg och låten är underbar. Peace.